Tolv virriga cowboys och cowgirls fick Roland lotsa runt i de stora skogarna när han för 24:e gången arrangerade ritt i Guldrupe.

Alla samlades hemma på Rolands gård, rätt dag och rätt tid, trots att Trailmastern hade skrivit fel i tidningen. Oförskräckt följde vi vår ledare ut i de oändliga och snåriga skogarna på väg mot lägret. Då religiösa sekter och myndigheter verkar vara på klappjakt efter Western Riders lägerplatser, så hade Roland än en gång tvingats flytta den. Denna gång till en plats som, enligt min mening, var bättre än den förra och helt i klass med den ursprungliga som vi hade i över 15 år.

Som vanligt diskuterades det en hel del runt lägerelden och i år verkade det vara 20 års jubileum för dumheter så en och annan anekdot avhandlades.

Trots att vi nu ridit runt i samma skogar i ett kvarts sekel så hade Roland lyckats att lägga nästan hälften av ritten på nya outforskade vägar. En eloge för sådan uppfinningsrikedom (eller har han bara undanhållit oss dessa gosiga ridvägar).

Nå väl, ritten gick i maklig takt för att undvika större skador, genom vatten och förbi tallen som invigt Kenneth Taikon i trädkramarnas hemligheter på 80-talet.

Alla kom dock hem utan missöden och det var faktiskt bara jag som ramlade av hästen.

Ett stort tack till Roland för en ypperligt trevlig ritt.