Efter att med barnslig förtjusning läst om den pågående ropingkursen på webben, ville jag inget hellre än att deltaga jag också. Fortare än Fantomen blinkar hade jag ringt upp Lolle och anmält intresse, och visst, jag var välkommen. Sen kom eftertankens kranka blekhet; VAD HADE JAG GJORT?! Jag som inte någonsin kastat ett lasso och med en häst vars största fasa i livet är linor (och lite annat).

Väl på plats torsdagen den 25/4, stod jag vid bilen och försökte förbryllat lista ut vilken ände som var vilken på repet. Naturligtvis kommer Lolle, the Great Ropingmaster, traskande runt husknuten… För att med en gång slippa bli avslöjad som den kompletta repidiot jag faktiskt är, kastade jag hastigt in repet i baksätet och gick upp till banan.
Det dröjde inte många minuter, så kom Lolle gående med ett tilltrasslat lasso i famnen och undrade förnärmat vem som kunde vara ägaren? -"VEM är det som har MISSHANDLAT repet så här?" skorrade han missbelåtet, och jag var ju tvungen att bekänna färg varvid jag fick lektion nr.1; "Att behandla sitt rep väl, vara vän med det, och framförallt, liksom linda upp det klokt." Jag insåg snabbt att Lolle, han var inte bara ropinglärare, han var också alla ropingreps beskyddare och vän.

Efter denna inledning kastades vi hastigt in i konsten att följa en kalvdummy efter en traktor. De andra hade väl redan praktiserat detta en aning, men även min häst nappade på förslaget, och verkade känna sig mycket skräckinjagande när han kunde få både en träkalv och en traktor på flykt flera varv runt banan!

Lolle var noga med att man inte fick sitta på hästen och svinga repet förrän man behärskade det från marken. Detta därför att hästen inte skulle behöva få det i ögonen och kanske bli avskräckt från det här med roping. I mina ögon var de andra kursarna nästan fullfjädrade cowboys, deras hästar följde kalven villigt och coolt alltmedan ryttarna svingade repen över kalven. Denna gång två övades dock bara att följa kalven, inga fångster blev aktuella.

Lektion tre fick vi börja med att försöka fånga kalven från hästryggen, först stillastående, sen i skritt. Lolle förfärade sig lite över hur dåligt utrustade hans ropingelever var, hälften av oss hade inget gummi på hornen t ex. Efter att han fixat till detta, visade han oss hur man slår en dally, dvs. lägger repet motsols ett varv runt hornet efter man fångat kalven. Detta låter enkelt, tycker ni säkert. Det tyckte jag också, TILLS kalven for iväg bakom traktorn och linan löpte ut snabbt som sat-n. Då drabbades jag av vad som i dagligt tal kallas för hjärnsläpp. "Medsols, motsols… hur var det nu?" tänkte jag febrilt men FÖRSENT! Tro nu inte att denna fadäs var enbart ledsam, nejdå, den ROADE Lolle mycket som tyckte att min kommentar till det hela; "jag hann inte", var det roligaste han hört på länge...?

Inte bara jag fick mig slängar av vår lättroade lärare. Det sved i ögonen på honom när Thomas övade lassoteknik första gången. "Nej! Nej! Inte så! Det är ju inget HANDTAG du håller i!" menade Lolle och Thomas försökte släppa handtaget och låta repet löpa mellan fingrarna, som det skulle.

Snart träffas vi för fjärde gången och jag vet bara att det är så jäkla kul att göra någonting IHOP med hästen. När man själv koncentrerar sig på lassot och uppgiften rider man mer instinktivt och struntar i om "bogen faller ut" på hästen etc. Det blir en friare men samtidigt mer ansvarsfull ridning för hästen, och man samarbetar mot samma mål. Hästarna har definitivt lika roligt som sina ryttare! Och som Lolle förklarade, hästarna blir lättmotiverade för uppgiften eftersom de lär sig händelseförloppet. Man riktigt ser hur stolta de blir efter att ha fällt kalven, även om de gör sitt bästa för att inte se alltför malliga ut.

Vi ropar vidare

Ropingkursen i Sanda fortskred torsdag efter torsdag med, faktiskt, riktigt hängivna elever. De sista gångerna gjorde vi t o m, efter bästa förmåga, som Lolle sa! Vår jakt på träkalven fortsatte, sedermera med startboxen som försvårande moment. De flesta hästar uppförde sig som om de inte gjort annat än stått i startboxar och filosoferat i väntan på starsignal, min egen häst körde dock en annan lite svårare variant, överambitiös som han är. Han lade in ”välta startbox” samt ”klassisk amerikansk rodeo” i det hela, vilket naturligtvis ökade svårighetsgraden för mig också.

En eloge till vår tappra traktorförare Tommy som högst ofrivilligt blev fast i traktorn i två timmar! ”Nej, nej, sitt kvar!” ropade Lolle till Tommy efter att ha lurat in honom för en provtur. Så kan det gå. Efter att ha bevittnat våra tappra fångstförsök efter traktorn hela lektionen, föreslog Lolle mycket diplomatiskt att vi skulle öva på att träffa kalven från stillastående ett tag. Som han sa till Mia, när hon vinglade fram i galopp bakom kalven med lassot i en svängig åtta över huvudet; ”Om vi har sån otur att du skulle råka träffa kalven så kan det hända en katastrof...” Han rekommenderade oss att sitta på hästryggen och öva att kasta på en hink, ofta ofta, länge länge. För, som han mycket riktigt påpekade, det skulle inte spela någon roll hur bra än våra hästar skötte sitt jobb, så länge inte vi blev bättre på att kasta lasso!

Sista gången var vädret lite halvkul så vi tränade i det nybyggda ridhuset på Anderse. Denna avslutningsgång skulle vi roa oss med Team Barrel Roping, som går ut på att två ryttare ska fånga en tunna och sen sträcka och slacka repen så att tunnan höjs respektive sänks över backen. Själv hade jag fetjäktat till träningen efter två bilhaverier och en hästjakt, vilket fick mig att fundera lite över ropingens natur. Jag upptäckte nämligen snabbt att det inte går att ropa någe bra alls om man inte är i balans. Hur jag upptäckte det? Tja, inom fem minuter hade jag fångat både mig själv och hästen i en rephärva man bara inte trodde var möjlig.

Somliga andra hade tränat hemma, minsann. Marie fångade tunnan varendaste gång. Thomas hade tjuvtränat med gruppen innan och hade också relativ framgång med tunnfångandet. Ändå tilldelades han nästan Veckans Pik av Lolle; ”Nej, kasta rep lär man sig inte bakom en dator inte!!!” (Tompa jobbar som någon slags datasnubbe om dagarna.) Mårtens häst och min tycktes gemensamt ha beslutat att fånga tunnor inte är någon hälsosam sport för en häst, särskilt inte som tunnorna kan anfalla och äta upp hästar på nolltid om de inte är vaksamma! Trots detta lyckades vi hjälpligt flytta på tunnan ett par gånger.

Ja, från lassoteknik och dummyträning till barrelroping, Lolle hade skickligt lotsat oss glada amatörer genom ropingens konster på fem timmar. Hans tanke var att vi skulle få varje moment introducerat så att vi skulle få prova på och sedan fortsätta öva oss hemma. För, som han sa, normalt sett går man inte så snabbt fram som vi hade gjort dessa gånger.

Jag tror jag kan tala för alla när jag säger att det varit jättekul med denna snabbkurs i roping! Alla har i stort sett närvarat alla gånger, många från grupp 1 har även stannat kvar över grupp 2 osv. Flera av oss kommer säkert fortsätta träffas för att fortsätta träna denna ädla konst ihop med våra hästar.

Så Lolle, hoppas du känt av dina elevers stora entusiasm, så du nu inte sitter där i Sanda och misströstar för ropingens framtid!

So long, ride on, rope on!
Vid pennan: Lotta Hallenfur

Vi som gick ropingkursen var:

• Thomas Lindgren / Prins Emil
• Lotta Hallenfur / Mr Duke
• Mia Larsson / Tender Victor
• Daniel Utas / Svarten
• Christian Utas / Leo Tender Bar
• Marie Hoas / Twilight & Lady
• Mårten / 
• Micke Svensson / Robin Hood
• Lina Winarve / Zanaskips King Zan