Ritt på Fårö, ja Fårö det är väl så långt bort man kan komma tänkte jag.

Men på resan, till samlingsplatsen hemma hos Per och Irja som bor vid Skär på Fårö, så blev jag varse att inte nog med att Fårö ligger så långt bort man kan komma. Skär ligger så långt bort på Fårö man kan komma, men efter en evighets körning, färjefrakt och sedan ytterligare en stund på vägen så kom vi fram till Per och Irja.

För er som inte har upplevt en härlig uteritt på Fårö så kan jag bara säga att resan är väl värd besväret. Man möts av en underbar natur med små sega tallar och en jordmån bestående av sand och berghällar.

Hur något överhuvudtaget kan växa där förblir för mig ett mysterium.

Nå väl, vi var 8 tappra ryttare som red iväg genom skogen. Ritten gick längs mjuka fina vägar ner mot stranden där Per hade mätt upp en bana på exakt 402,33 meter.

Vi var 6 tappra som startade i racet eller snarare 5 1/2, Jag startade nämligen fältet för att sedan sitta upp på min häst "Fritte" och jaga ikapp dom andra, men trots att han galopperade det fortaste han kunde så hann vi bara ikapp 2 ekipage. Vinnare blev nåt sånt där fånigt fullblod med för långa ben.

Våra kära Fåröiska klubbmedlemmar hade fixat en rejäl grillplats bland sanddynerna där alla lät sig väl smaka på korv, saft och flera goda kakor. Hästarna bands uppe bland sanddynerna i några förkrympta tallar, alla utom en vill säga. En fjording bestämde sig för att springa hem, då den äntligen hade fått upp farten. Detta föranledde mig att outgrundlingen berätta historien om Olas "Sanjo". Ni som var med för 20 år sedan vet säkert vad jag menar. Det var samma år som Ebbe hartsade sin sadel i alla fall.

Efter fikapausen så fortsatte vi att rida längs "Norsta aoras" näst intill oändliga sandstrand. Ett improviserat revanschrace tog fart och jag tjöt av glädje då "Fritte" låg först.

Sedan kom det där fåniga fullblodet igen och... tja resten låter jag vara osagt.

Efter en äventyrlig ritt så började en för somliga äventyrlig hemfärd. Familjen Hägg blev under färden till färjan omkörda av sin hästtransports ena boggihjul och fick vänta tills nästa färja gick. Allt ordnade sig dock till slut.

Ett stort tack till Per och Irja för en trevlig ritt.