"Pretty Alice"

Vad gör man om man är en gubbe på 42 som väger minst 75 kilo och äger ett 3-årigt Ruster-sto (Russ/Quarter), ca 134 i mankhöjd, som behöver ridas in. Jag menar det är väl inget för mogna män med idealvikt att rida på, eller? Tillfälle till lösning på problemet öppnade sig dock när Hillevi annonserade om en inridningskurs. Frågan var nu bara. Var finna en dam i lämplig ålder och viktklass med kunskap, förmåga, mod och äventyrslusta nog att ta sig ann "Pretty Alice" som min lilla pålle heter.

En försynt förfrågan hos Sandra i Stenkumla (som är van att rida betydligt större hästar) föll väl ut och hon tackade ja till utmaningen att försöka tämja "lilla Alice"

Första dagen på kursen så fick hästar med förare börja med Lolles (jag bestämmer vart du skall stå) träning. "Alice" som äger Russets envishet och Quarterns självförtroende gick naturligtvis i taket av förnärmelse. Här skall inte skall någon j-v-a människa komma och tala om för mig vart jag skall stå verkade hon säga, när hon i protest stegrade sig och slog bakut om vartannat.

Efter första lektionen frågade Sandra mig vad det var för sorts häst hon fått att träna egentligen. Sandras enträgna arbete med "Alice" gav dock resultat och "Alice" lät sig så småningom både longeras, tömköras och slutligen ridas av Sandra. Dock tog hästen en liten revansch den sista lektionen genom att "lämna av" Sandra på ett stort grönt fält, men vad gör man inte som häst om man har en husse som utfodrar en på gammal halm, vatten och fri tillgång på svart jord. Grönt gräs går ju inte att motstå i ett sådant läge.

"Alice" går nu som sällskapsdam till de ston som är och hälsar på min hingst "Fritte" och alla vill dom vara kompis med henne då självförtroendet formligen sprutar ut ur öronen på henne. Ett stort tack till Sandra för hennes goda hjälp.