På morgonen när jag vaknade trodde jag inte att det var sant. Regnet öste ner och smattrade mot taket. Skulle vi verkligen ge oss ut och rida långritt i hällande regn?

Hur som helst så tog jag mig i kragen och masade mig upp ur sängen. Efter ett litet tag upphörde regnet men himlen var fortfarande grafit-grå och såg ut att kunna öppna sig när som helst. Efter lite diskuterande med min lata och bekväma personlighet så bestämde jag mig i alla fall för att klä mig varmt och göra i ordning en matsäck att ta med mig. Det blev många lager kläder, men jag frös inte heller. Blev långkalsonger, ridbyxor, strumpor, tjockstrumpor, underställströja, luvjacka, fleecejacka och regnställ…

Väl vid stallet väntade Johanna och vi åkte till hagen för att hämta Lucky och Paco. Precis när vi kom fram började det att hagla och blåsa och tvivlen väcktes igen, skulle det verkligen bli en ritt?

Vi tränsade och satte upp barbacka för att rida till stallet och göra i ordning våra kusar. Några minuter efter tio tror jag klockan var när vi gav oss iväg mot Snäckarve. På gårdsplanen hemma hos Pia och Jonne väntade mängder av hästar och ryttare. Tror vi räknade till 28 eller 30 ekipage, och det var det mesta hittills enligt de som varit med och ridit tidigare.

Pia hälsade alla välkomna och berättade lite om den kommande ritten. Vi gav oss iväg strax runt halv elva. Min första prövning kom strax efter vi hade givit oss iväg. Många av hästarna var laddade och ville iväg och de eldade igång varandra lite. En del brydde sig inte alls. Lucky bestämde sig för att gå först och uppskattade inte att få stå och vänta när vi skulle klättra upp för en liten backe så han ställde sig lite på bakbenen och protesterade. Åter igen funderade jag på om jag verkligen skulle ge mig ut på ritten. Men vad sjutton… Lite jäklar anamma får man väl visa…

Ritten gick över stock och sten i skogarna runt Stenkumla och vi red så långt som till Västerhejde innan vi ändrade riktning mot Sandbackarna, vår fikaanhalt. Vi red i mycket varierande tempo på bra ridvägar. Inga större fadäser inträffade så när på en avåkning hos ponnyryttarna. Efter ett antal timmar kom vi fram till Sandbackarna och där väntade några av de närmast sörjande.

De hade tänt igång en stor grill och hade kört dit allas matsäckar. Solen sken och det var riktigt varmt, till skillnad från vädret tidigare på dagen. Vi och hästarna fick en välförtjänt vila med fikapaus och alla var verkligen riktigt glada. Det var kul att se alla så positiva. Jag har inte hört en enda negativ kommentar om ritten, inte ens om vädret.

Åter i sadeln efter fikapausen så red vi hemåt mot Snäckarve. Ritten var verkligen kanontrevlig trots hagel, regn, blåst och vi hade turen att få lite sol också. Det var en rolig ritt att rida som första ritt någonsin och jag ser fram emot nästa års Stenkumla-ritt. Vem vet, vi kanske blir ännu fler?

Av: Therése T