Höstritt i Stenkumla

Tiden går fort och rätt som var det var söndag morgon den 13 oktober 2002 och eftersom vi bygger tak över huvudet på hästarna hemma var jag inte så säker på om jag kunde lämna gården för att åka på ritt men efter lite diskussion hemma så lastade lady och jag oss i väg.

Döm om min förvåning innan den akademiska kvarten efter samlingstiden hade gått var alla i lädret och då skämdes jag för att jag durrade in på Snäckarve Stekumla 10:10, men jag var snabbt i lädret jag med och så red 23 glada ryttare i väg.

Vi red en mysig sträcka i bra tempo och i alla möjliga gångarter och Pia som var förridare med Samantha skrek galopp, stop och andra kända ord. Ibland tror jag att hon glömde att hon brukar ha ponnyhästar med sig för då fick man några välbehövda sit-ups under låga grenar.
Det snackades och skrattades i ledet och sånt är alltid trevligt.

När vi kom fram till lägerelden hade fotfolket redan gjort eld där vi kunde grilla korv och koka kaffe. Vi hade som vanligt trevligt runt brasan och hade flera nya medlemmar med.

Jag hade sånt bekymmer att fästa den ännu ej helt tinade korven på pinnen men fick go hjälp av Nina. Och kaffet smakade gott som det alltid gör.

Efter en stunds vila och samvaro sadlade vi ånyo våra fyrbenta vänner och gav oss iväg på etapp II. Vi var åter hemma hos Jonne & Pia vid halvtvå tiden nöjda och glada. Jag och Lady fick packa os hemåt med tre skor på hästen och en i handen.

Keep on riding !

KRAM Lillmarie