Den 6 juli samlades vi på gräsmattan utanför arenan i Vänge, en salig blandning av både nyfrälsta wannabe-ropers och erfarna gamla roping-rävar. Vi skulle drillas i konsten att kasta lasso av Tommy Arvidsson och Henrik Fitinghoff. Undertecknad hör ju definitivt till den första kategorin och var lite orolig för hur det hela skulle avlöpa. Skulle det bli 4 timmars oavbrutet och tumultartat galopperande under vilda tjut på banan på jakt efter den ständigt flyende kalven Ferdinand? Och vad skulle i så fall Victor tycka om det? Och jag? Som knappt kan träffa kalven från stillastående! Kanske hade jag nån Vilda Västern-vision om hur vi alla skulle fara runt så dammet yrde och kasta lasso helt okontrollerat både till höger och vänster. Den kom helt på skam.

Visserligen yrde dammet runt oss, men det var också det enda som stämde med min vision. Det märktes att de här killarna var proffs, och de lotsade oss mycket lugnt och tryggt genom de olika momenten i ropingens svåra konst och även de grönaste av amatörer kunde lätt följa med. Jag drabbades av min första aha-upplevelse redan på gräsmattan där vi under en god stund fick lära oss att svinga lassot med rätt teknik. Jag led tydligen av det i ropingsammanhang välkända handledssyndromet, och många är de som under denna vår försökt komma underfund med vad jag gjort för fel när lassot format sig som en åtta så fort jag nuddat vid det. Men Henrik löste det snabbt och galant genom att beskriva rörelsen som om jag skulle se på klockan på handleden i varje varv jag svingade lassot. Det funkade! Så om ni nån gång står och hänger vid staketet och undrar vad klockan är på en ropingträning så kan ni bara fråga mig – jag har full koll!

Snart var det dags att sitta upp och börja svinga och kasta till häst. Varv på varv kördes bilen med Ferdinand på släp runt arenan och i tur och ordning (eller oordning) tränade vi på att ”lina” (lajna), det vill säga lära hästen att självständigt följa kalven och ligga i rätt läge medan vi svingade och svingade. Först i trav och senare i galopp. Victor har inga problem med detta, han tycker om att springa efter små djur och älskar både hundar och små ponnies, och dummyn Ferdinand funkade också bra.

Efter att våra lärare studerat oss en stund och bedömt vår lassoteknik och förmåga att hantera både häst och lasso samtidigt fick några av oss tillåtelse att börja kasta på dummyn. För min egen del hände detta dag två. Jag hade linat en lång stund och kände att jag låg i perfekt kastläge. Tommy gav sitt godkännande och jag svingade - och kastade - och träffade! Förbluffad såg jag loopen lägga sig runt kalvens hals och sen gällde det att handla snabbt! Jag drog slacken, slog en dally, stoppade hästen – inte nödvändigtvis i nämnda ordning men det lyckades på nåt mirakulöst sätt i alla fall, och kalven drogs av släden med ett ryck och landade på rygg framför oss. Jag backade upp hästen för att sträcka lassot och jublade! Yiiieaaahhh!!! Vilken adrenalinkick, vilken känsla! JAG hade fångat en kalv!

Nästa moment i träningen var att starta från box. Här fick vi lära oss vikten av att hästen inte förknippar startboxen med stress, och fick rådet att ofta gå in och ställa oss i boxen och bara vila. Även detta moment klarade Victor utmärkt då han är en häst som inte har nåt emot att vila... När jag nickat OK och bilen med Ferdinand efter for iväg spurtade han dock iväg efter i god fart och ännu en gång fick Ferdinand finna sig i att falla offer för mitt rep, men klarade sig dock desto fler gånger. Efterhand som eftermiddagen gick började clinicdeltagarna känna sig mer och mer säkra på sin förmåga och flera fick även prova på att kasta sig av från hästen efter en träff, rusa fram till kalven och lägga handen på den alltmedan hästen håller lassot sträckt – Dummy Roping.

Henrik och Tommy meddelade att senast nästa år vill de se oss gotlänningar utmana dem i roping på fastlandets tävlingsbanor. Henrik berättade också att för närvarande finns det inte en enda tjej som tävlar i roping i Sverige. Är inte det en oemotståndlig utmaning så säg, tjejer – Lillmarie, Lina J, Lotta H, Lina W... Kom igen nu!

/vid pennan, Mia Larsson