I gassande vårsol gav vi oss iväg, ett gäng på sju tappra ryttare. Återigen fick vi kryssa oss fram igenom Klinteskogen på egen hand utan vår vägvisare Kjell. Och återigen red vi vilse, precis som det ska vara på Skrittritten. Denna gång kom vi ut på stora vägen norr om avfartsvägen vi skulle in på, men slapp på så vis snirkla oss fram i snårskogen som vi gjort andra år. Utan vidare missöden nådde vi lägerplatsen och kunde avnjuta en varm och stilla försommarkväll framför lägerelden, varvat med kubbspel och traditionsenliga barbackaritter på ängen.

Vi fick även besök i lägret, först kom Lisa och Jennie och bjöd oss på gott fikabröd, därefter dök Lillmarie och P-A upp och bjöd på bål med jordgubbar i. Sist men inte minst fick vi besök av Tommy, som tyckte det var mycket bekvämare att åka taxi ut i skogen och galoppera sista biten till lägret bakom sadeln på Svarten, i värsta Rescue Race-anda...